Sexiganoveller

- Än så länge har allt gått bra, konstaterade rektor Torstensson i mörkret i gymnastiksalen.

Han satt bredvid den bredaxlade vaktmästaren Hult, som hade fått i uppdrag att vara arrangör för den stora julfesten, som nu inleddes med luciatåget. Ljusets drottning stod på scenen, uppbyggd av pallplintar och matta, och sjöng ledmotivet till sju stycken kommande sånger. Stjärngossarna stod bakom med sina stora strutar och gyllene pinnar tillsammans med tärnorna, tomtarna och ett gäng pepparkaksgubbar. Vaktmästaren hade gjort upp en lista, som han nu höll framför sig. Där stod det exakt till punkt och pricka, hur sångerna skulle framföras. Lusse Lelle, skulle samliga sjunga ihop med ledmotivet, Ritsch Ratsch, skulle tomtarna sjunga och Tre gubbar från pepparkakeland, skulle naturligtvis tomtarna ta hand om, etc. Hult lutade sig belåtet mot rektorn och mumlade med en stolt stämma:

– Naturligtvis, är ni orolig för ett fiasko. Vad skulle kunna hända? Idioterna Gren och Arvidsson inte är här.

Studierektorn satt på Torstenssons andra sida och för att förstärka vaktmästarens ord, böjde han sig framåt och viskade: ”Det stämmer” i Torstenssons öra. Rektorn snörpte ihop munnen och försökte sedan se någorlunda lycklig ut. Dock fanns det en konstig känsla i hans stora mage. Han anade i sitt sinne, att något skulle hända. Det hade varit så mycket problem bara under veckan som varit, att det inte alls skulle komma som en chock, om plötsligt scenen rasade ihop, ridån började brinna ifrån lucialjusen och han själv skulle bli nersprungen bland folkvimlet på väg mot nödutgången. Han kände på sin glatta panna. Det kändes nästan som om han hade feber. I gymnastiksalens omklädningsrum smög en stor skugga runt, som ett spöke. Det var Sylvester Katz, som hade helt andra ärenden i lokalen. De pengarna han fick som detektiv var bara hundlort, ansåg han i sitt giriga sinne. Det måste finnas någonting viktigare att hitta och lägga beslag på i de mörka omklädningsrummen, bakom själva scenen. Om han inte mindes fel, så hade ”Lindvallen” haft en insamling till frälsningsarméns för några dagar sedan, och det var inte helt omöjligt att den låg någonstans i omklädningsrummen. Vaktmästare Hultén kunde vara mycket slarvig, om han så ville. Nu famlade den store tysken runt i det svarta rummet. Känseln uppfattade hängkrokar, väggspegel, brandpost och dörrhandtag. Han smög riktigt försiktigt. Det ekade ganska rejält. Fast om någon skulle ertappa honom i mörkret och sålika tända lyset i taket, så var en ursäkt mycket enkel att komma på.

– …Jag tyckte jag såg den nya lärarassistenten smyga runt här i omklädningsrummet.

Helt enkelt genialt och sedan kunde han ju fylla i med:

– Han var nog ute efter insamlingspengarna…

Sedan skulle frälsningsarméns pluringar försvinna spårlöst och den misstänkte och skyldige skulle bli Leopold Nilsson, den mystiske lärarassistenten. Sylvester själv skulle kanske hyllas för avslöjandet av boven och beklaga sig, att han TYVÄRR inte lyckades hitta pengarna. Nergrävda månne? Eller spenderade på bara någon timme? Katz fortsatte att smyga runt i den becksvarta omgivningen. Ett dörrhandtag uppenbarade sig i hans handflata. Aha, någon städskrubb eller vaktmästarexpedition av något slag. Här kunde säkerligen slantarna finnas. Det ekade lite mer innanför dörren och väggarna var helt tomma. En kulvert? Men det var ett ännu bättre gömställe för en massa pengar. Nävarna sökte fram på väggarna och hittade ännu ett handtag. Nej, förresten det var inget handtag, utan mer ett lås. Kassaskåp!! Och där kanske det fanns ännu mer pengar. Nog hade han läst, i den mån han kunde läsa, att skolorna fick ett sjuhelsikes massa bidrag till nya pallplintar, ribbstolar och fan och hans mormor. Girigheten tände till extra och han försökte vrida på låset, vilket det inte gick. Trycklås. Ett tryck och sedan var det bara att öppna härligheten. Han pressade till med näven. Tre sekunder senare hade han rusat ut i ljuset vid entrén. Dyblöt!

– Varför i helvete placera ett duschrum på ett sådant korkat ställe, vrålade han och märkte inte alls, att gymnastikfröken Bengtsson stod bakom honom, likt en stel staty och begrundade manssamhällets uselhet personifierad till en dyblöt usling.

– Därför att såna som du kan få sej en kalldusch, sa hon högt och bestämt, så man hörde varenda stavelse tydligt.

Sylvester Katz hoppade till och snurrade runt med en sådan hast att det skvätte vatten från krokmustaschen. Bengtsson stod krävande kvar.

– Varför är ni inne i våra duschrum och duschar med kläderna på, fräste hon. Sylvester kisade ihop ögonen, det brukade han alltid göra innan bärsärkargång. Han hade händerna i fickorna och högerhanden kramade över knogjärnet, som han krossat många näsben med i sina dagar. Dock sansade han sig. Han var illa tvungen till det. Fortfarande skulle han ha chans, att hitta insamlingspengarna. Istället grinade han upp sig i ett överdrivet leende och trallade fram i fågelkvitter:

– Ursäkta mej. Men jag tyckte jag såg några skumma figurer stryka runt i duschrummen. Jag har blivit anställd av Torstensson för att hålla vakt, eller hur?
Bengtsson fnyste till, men nickade samtidigt.

– Dessutom…

Den store tysken kramade sina händer mot varandra och såg rättskaffens ut i synen.

-….Vi har ju pengar gömda nånstans i byggnaden. Tänk om någon ohederlig rackare fick tag på dom.

Rollprestationen kunde ge honom en guldbagge och därför trodde också fröken Bengtsson på honom och lämnade honom åt sitt s.k. ”sökande”.
Ungefär samtidigt hade Jenny Rävberg blivit avslöjad under sitt perverterade cykelpass av sina vänner Petra Eriksson, dem mörkhyade flickan i skolans julspel, lärarassistenten Leopold Nilsson och den gubbsjuke låtsasraggaren Samuel Palmers (mera känd under synonymen ”Fabrikörn”). Dessutom var det en person till, i det gedigna sällskapen, som Jenny först inte kunde se vem det var. Personen stod bakom de övriga och hölls fast. ”Fabrikörn” nickade belåtet åt synen av halländskan uppträdd med arslet över den stora dildon, som vikarierade för cykelsadeln. Tydligen fanns det inget som kunde få honom, att bli genrad. Lärarassistenten stod bara och gapade med byxorna nerfläckade av sädesvätska tillsammans med väninnan Petra, som smitit iväg från julspelet. Eller också, hade de väl redan spelat det.

Nu såg Jenny vem den fjärde personen var. Det var en person med lockigt ljust hår, uppåtnäsa, kraftigt sminkad med skinnkjol och höga lackstövlar. Dessutom hade hon en gul och rödmönstrad snusnäsduk knuten runt hjässan, som ett pannband. Vilt kämpande i ”Fabrikörns” bastanta nävar, befann sig satmaran Pia Katz. Hon hade väl blivit ertappad mitt i ett skurkstreck och nu satt hon där hon satt.

– Släpp mej era svin, skrek hon, men det kvittade hur mycket hon kämpade.

Även om ”Fabrikörn” såg mager och väderbiten ut, så var han stark. Hon kom inte ur fläcken, då mannen höll fast henne över midjan.

Jenny stånkade och krystade för att få anusmuskeln att öppna sig. Sedan gled hon upp från löskuken och klev av cykeln. Väl nere på golvet drog hon upp trosorna och joggingbyxorna över sina breda höfter.

– Ser man på…Vem har vi här då, frågade hon sarkastiskt. ”Är det inte häxan Katz?”

– Jasså du känner henne, skrockade ”Fabrikörn”. Han klämde lätt över hennes ena lår och fyllde i med: ”Hon försökte sno pengar ifrån min ficka, men jag haffa henne mitt i handlingen”.

Leopold hade hämtat sig ifrån chocken och tog några steg mot knuttebruden. Han synade henne uppifrån och ner. Pia väste fram mellan sammanbitna tänder:

– Släpp mej era jävlar! Om farsan får reda på det här, så kommer han karva upp er med stiletten, så man bara kan känna igen er på tandamalgamet!

– Jasså, rapp i käften, skrockade Leopold och började retfullt tafsa på hennes kropp. Han ville reta upp henne ännu mer. Hon var så rasande, att det nästan rök ur öronen på henne. Ansiktet var illrött och mitt i all ögonskuggan kunde man urskilja en mordisk blick.

– Ska vi släppa henne?

Petra Eriksson hade stått tyst hela tiden och nästan framstått, som den beskedligaste av skaran, fast nu kunde hon inte hålla tyst längre.

– Så satan heller att vi ska! Det är på tiden att den där jävla fittan får sej en läxa!

Jenny nickade tyst och ville inget hellre, än utskilja lite rädsla i knuttebrudens ansikte, men hon var stenhård. Fast det skulle de väl kunna ändra på. Petra gick fram och satte sitt mörka finger mot Pias näsa och spände ögonen i henne.

– Du ska få be om ursäkt för allt sattyg du förorsakat ända från sjuan!

Pia grinade upp sig, hon drog sina rödmålade läppar inåt och harklade sig. Sedan for en slemmig loska ut mellan dem och träffade Petra mitt i pannan. Tomteflickan såg farlig ut, när hon kände hur den stora loskan rann nedför pannan och ner i det högra ögat. Leopold grep tag i Pias ben och tillsammans med ”Fabrikörn” bar han henne bort mot ett av träningsredskapen. Det var en brits, som man gjorde ryggböjningar, eller sit-ups, på.

– Släpp mej säjer jag!!! Ge fan i mej!!! Ni skulle inte våga göra nått era avskum!!!

– Skulle inte vi, skrattade Leopold och lade ner henne på britsen. Sedan pekade han bort mot ett av hopprepen, som låg slängd borta i ett hörn. Jenny hämtade det.

– Vad gör ni!!! Ni får inte göra så här era as!!

50-åringen vände på henne, så hon låg rätt på britsen. Leopold surrade fast hennes armar med hopprepet. I vanliga fall, brukar man ligga på rygg när man gjorde ryggböjningar, men då de bägge männen hela tiden tänkte på samma sak, så fick det bli på mage, med stjärten uppåtputande. En spark träffade ”Fabrikörn” på smalbenet. Hon var värre än en vildkatta, men Petra hade läst boken: ”Att tämja en vildkatta” flera gånger. Hon marscherade fram till Pia och band även fast hennes ben med ett annat hopprep.

– Låt bli!!! Era jävla satans…

– Tig med dej, ropade Jenny och hjälte till att surra fast Pia Katz. Bakdelen stack upp i vädret och huvudet neråt. Armarna var fastbundna under själva britsen tillsammans med de kurviga brunbrända benen. Petra och Jenny spottade i händerna och ställde sig vid varsin sida av Pias uppåtputande röv.

– Ge fan i det!! Vad ni än tänker göra, skrek Katz, där hon låg fastbunden med armarna runt britsen, men hon lät inte lika tuff längre. Långsamt och provocerande fattade de bägge flickorna tag i nedkanten av Pias skinnkjol. Den stretade åt de solariumbruna låren. De slet till samtidigt på ett, två, tre och skinnmaterialet åkte upp en bit. De båda herrarna hade satt sig ner på huk och beundrade det flickorna gjorde.

– Era svin!! Skitstövlar!! Farsan slår ihjäl er!!!
Petra och Jenny flinade med varandra, sedan tittade de bort mot Lärarassistenten och ”Fabrikören” och sedan ner på den spända kjolen. Lite till. Kjolen drogs upp lite till och den svällande flickröven började synas med nederdelen av skinkorna. Pia Katz hade inga trosor på sig.

– Ni skulle bara våga!! Fattar ni trögt era jävla snobbfittor!!!

Nu började hon bli hes i stämbanden, den lilla ragatan. Jenny och Petra böjde sig ner till hennes illröda ansikte, utan att släppa taget om kjolen, och såg riktigt retfulla ut.

– Nu är det du som är offret, flinade Petra och blinkade med ögonen.

– Exakt, sa Jenny. ”Jag och Petra skulle njuta riktigt mycket av att slå in din satans skalle, efter allt ont du har gjort här på ”Lindvallen”.
Pia stirrade med rasande blick. Först på Petra, sedan snurrade hon på huvudet och blängde på Jenny och om vart annat.

– Fast vi skulle njuta ännu mer, om dessa två…

Petra pekade bort mot de två männen i rummet. De satt med sinnesfrånvarande blickar och bara stirrade rakt fram med saliga leende.

-…Dessa två gentlemän fick lära dej lite hut.

Kjolen slets upp igen och nederdelen av de bara skinkorna vällde ut, medan fortsättningen av de välformade kullarna fortfarande var intvingade i materialet.

– Era perversa…Hur vågar ni?!! Jag är Pia Katz och ingen behandlar mej så här!!! INGEN!! Jag bestämmer på den här jävla skolan!!!

Kjolen fortsatte uppåt. Det hjälpte inte alls med några protester. Nu knakade det till i sömmarna och de bägge tjejerna tittade illmarigt på varandra, eftersom de visste att tyget inte skulle hålla. Petra blinkade mot Jenny och halländskan blinkade tillbaka. Ett, två, tre! Ritsch!! Skinnkjolen delades i två delar och klyftan mellan ”Grand Canyon” uppenbarade sig med en helrakad bullfitta och ett anus med andandes hudveck. Leopold applåderade och visslade tillsammans med ”Fabrikören”. Fast det syntes lite på Leopold att han var nervös. Tänk om någon hade hört Pia Katz rop. Nu vrålade hon rakt ut och Petra slet av sig sina röda pyjamasbyxor och band munkavel på henne. Ljudet blev mer dämpat, men hon slutade inte protestera. Hon var verkligen envis.

– Nu är jag verkligen trött på henne, fräste Petra Eriksson och gned sitt bara skrev. Jenny Rävberg stod på andra sidan av britsen och lät handflatan landa på Pias ena skinka med en smäll.

– Nå, vem vill börja, frågade hon.

Precis som om det var frågan om ett krocketspel ute i trädgården. ”Fabrikören” höll upp handflatan i en erbjudande gest mot lärarassistenten. I kostymbyxorna hade den långa lemmen svällt upp och låg vid sidan av hans vänstra lår, fullt synligt. Som taget ur en gladporrsfars med Ole Söltoft och upplägg för skämtet: ”Köpte du falukorv älskling, eller är du bara glad att se mej.” Lärarassistenten gick fram till Pia Katz stjärt och klatschade till på den andra skinkan, så hon skrek till under munkavlen. Hon försökte slita sig loss, men det gick inte. Knutarna runt handlederna respektive benen var rejält gjorda. Petra satte sig ner på roddmaskinen och tittade på, och Jenny blinkade mot Leopold.

– Goddag herr Nilsson, sa hon. ”Har ni fått in någon julskinka idag?”

Lärarassistenten fattade inte först vad hon menade, men då både ”Fabrikörn” och tomteflickan började skratta, så var han snart med på noterna.

– Goddag fröken Rö…Rävberg.

– Rövberg.

– Okej, fröken Rövberg. Jag tror jag har TVÅ stycken på lager.

Han smiskade till Pias skinka, så det ekade i hela rummet och Pia vrålade till under tyget. Julskinkan dallrade till och det hade blivit ett rött märke efter handen. Halländskan förde fingret till läppen och låtsades granska Pias häck. Sedan lade hon huvudet på sned och skakade på huvudet, så det bruna håret gick i vågor.

– Nä, dom här skinkorna måste väl komma från ett överskottslager, sa hon.

– Skojar ni? Inte alls! Det här är prima kött!

Lärarassistenten smiskade till den vänstra skinkan och även den fick en rodnad, medan Pia tjöt till. Det gick inte höra vad hon hävde ur sig för hotelser, fast hon försökte fortfarande i alla fall. Hon vibrerade som en drinkmixer och försökte välta hela britsen. Jenny skakade på huvudet och ”affärsmannen” ryckte på axlarna och knäppte med fingrarna och biträdet Petra Eriksson kom fram till de bägge. Jenny frågade exakt samma fråga och biträdet intygade, att de här skinkorna var prima. Underströk det genom att klatscha till den högra, så Pia blev tvungen att jämra sig igen. Hon frustade något, som kunde tydas som: ”Sluta era as!! Fan vad det svider!!”
Medan halländskan stod kvar och övervägde köpet, så böjde sig biträdet utan byxor ner och viskade med minnet av spottloskan kvar innanför pannbenet:

– Jag kan intyga att det där arslet kommer ifrån ett riktigt svin.

– Absolut, hävdade lärarassistenten och klämde på skinkorna med hårda labbar.

Den brunsolade baken började bli grisskär av behandlingen. Skinnkjolen låg av ödets ironi löstsatt på sidorna runt själva magen på Pia, precis som om ”varan” var på väg att slås in i ett svart omslagspapper. Två daskar till och ”Fabrikörn” gick fram och tryckte in ett knotigt finger mellan skinkorna. In i det lilla rövhålet och mjukade upp det, genom att gräva runt de trånga väggarna där inne.

– Hämta dildon, sa Petra och lärarassistenten gick bort till motionscykeln och började vrida loss den lätt kletiga attrappen ifrån sadelhållaren.

Den begagnade löskuken lades mot analöppningen och Petra tryckte på, så den första knotterraden föstes in. Pia flåsade till och hade börjat dregla ner hela pyjamasbyxorna, som långsamt föll bort från munnen. Lärarassistenten skiljde de blossande rövhalvorna från varandra, när knuttebrudens anus mjukades upp med den knottriga dildon. Efter en stund var det dags för ”Fabrikörens” stake. Ollonet gled in, näst intill outhärdligt, långsamt. Det gick bara lite i taget, trots att det varit en löskuk inuti innan. Pia Katz jämrade sig under munkavlen och hela hennes ansikte var rött av raseri. Det gick inte höra vad hon flämtade, men man kunde lätt gissa, att det inte var några trevliga små komplimanger eller artighetsfraser. Elviskopian ställde sig med benen brett isär, så han stod med den runda stjärten mellan knäna, och därefter tryckte han på. Det var svårt det där. Pia var inte lika lättknullad i rövhålet, som Jenny Rävberg hade varit på badhuset. Det syntes en rynka i pannan av frustration hos ”Fabrikörn” och han fick dra ut lemmens huvud igen. Han var för stor. Med ett pustande slog han ut med armarna och gav upp, istället började han fingra på Petra Erikssons yppiga kropp. De började hångla tätt omslingrade. Petra försökte nästan klänga upp på mannens ena höft med benet. Lärarassistenten spottade i händerna.

– Jag ska allt tusan klara det, sa han bestämt och knådade in sitt eget saliv på pålen mellan benen. Jenny sjönk ner på knä framför honom med svankande rygg, sköt undan händerna och erbjöd honom hjälp med sina egna handflator. Hon kramade runt mandomen och masserade undan för undan.

– Knulla mej, stönade Petra, när ”Fabrikörn” kramade den feta röven med händerna och hon försökte på nytt klättra upp på honom, utan att lyckas. Istället lade Elviskopian sig ner på rygg och fröken Eriksson hamnade ovanpå i grenslande position. Jenny smekte över ollonet med tungan och tittade ner på sitt eget droppande skrev, som syntes genom det våta tyget i joggingbyxorna.

– Du får nog blöta ner kuken lite mer, sa han med glimten i ögat. Sedan förde hon ner handen mot sitt underliv och fyllde i med:

-….Och jag vet ett varmt och vått ställe.

– Nu ska du få betala för den där kemilektionen, morrade Leopold och famlade girigt med båda händerna i luften efter greppyta.

Hon torkade svetten ifrån den blanka pannan med utsidan av ärmen och reste sig upp med en sugande blick i de kåtfuktiga ögonen. Ett omedvetet leende på läpparna och hon andades fortfarande mycket ansträngt efter cykelturen (eller var det bara av den sexuella upphetsningen?). Lärarassistenten såg hypnotiserad ut och slängde till den flämtande tonårsflickan en blyertspenna. Sedan stammade han fram:

– T…tappa den!

Jenny tog emot pennan och lät den långsamt, nästan irriterande långsamt, glida mellan fingrarna på henne och landa på gummigolvet, utan att stiftet gick av. Hon stirrade på honom med retfull blick.

– Hoppsan, jag tror visst jag tappade min penna.
Leopold nickade och stod precis som om han hade galgen kvar i tröjan. Stelt alltså.

– …Jag måste nog BÖJA mej ner och ta upp den…

– Ja, ja, ja, ja!

Då vände hon sig äntligen om, rätade sig tillrätta och böjde sig framåt och ner mot pennan. Hennes skinkor tycktes svälla ändå mer och det gröna tyget spändes och töjdes ut. Mer och mer och när han böjt sig ända ner kunde man höra ett svagt knakande ifrån sömmarna. Lärarassistenten tryckte ihop tänderna, men ändå rann det ut lite saliv mellan, då två av dem satt lite glest. Hon lade sina egna händer på skinkorna och strök över dem, innan hon brutalt tvingande ner joggingbyxorna över stussen. Trosorna hade hon aldrig brytt sig om, att ta på sig efter cykelturen. Eftersom hon kände Leopold vid det här laget, visste hon att de skulle av förr eller senare ändå. Halländskans enorma röv spändes som skinnet på en volleyboll (men mjukare) och hon riktade ut den riktigt ordentligt, medan hon låtsades leta efter pennan. Leopold formligen kastade sig framåt och greppade tag i skinkorna, där han försökte göra gropar med fingrarna, men Jennys bakdel var alldeles för fullmatad. Hade hon stått upprätt hade det gått lättare, men nu var det svårt.

– Du skulle behöva mer än två händer för att greppa om hela min röv, stönade Jenny.

Under tiden hade Petra trätt av sig sin röda pyjamasjacka och låg och grovhånglade med den snuskige ”Fabrikörn”. Hon överst och han underst. De låg så nära varandra, att mannens kuk trycktes uppåt mot negerflickans mulliga mage. Han kramade hennes skinkor i händerna och slickade girigt mot hennes kåta tunga med stön av välbehag. Jenny hade ställt sig på alla fyra och svankade rejält med ryggen, så lärarassistenten formligen kunde äta hennes bakre kött med sin mun. Leopold höll isär kloten och slickade runt hennes uppspärrade rövhål och masserade över fittan med underläppen. Slafsade ordentligt med täta andhämtningar och hennes två hål blöttes ner ännu mer av hans munsekret. Sedan smiskade han till henne, utan förvarning, med båda händerna. En på var skinka.

– Jaaaaa!!! Smiska mej!!!

Han smekte hennes dallrande svettiga skinkor och såg satyrisk ut. Nu var det minsann hans tur, att ge igen. Hon hade trakasserat honom förut. Han pressade in tre fingrar i fittan och lät dem gå ut och in ett tak, bara för att försäkra sig om, att halländskan var riktigt kåt. Och var halländskan riktigt kåt, så blev hon ännu kåtare av att bli smiskad. Det visste ju lärarassistenten sedan förut. Hennes kön saftade sig runt hans arbetande fingrar och mer skulle det bli. Han ville hon skulle gny på sina bara knän. Inte skulle hon komma undan med sina trakasserier hon pysslade med förut. Petra hade redan hamnat på rygg och ”Fabrikörn” hade hela ansiktet nerborrat i hennes skrev. Slurpade, slafsade och sög på flickans känsliga klitoris. Petra vred sig fram och tillbaka och luvan slängde än hit, än dit. Låren klämde åt runt mannens öron och vägrade släppa upp honom.

– Smiska mej, skall du säga.

Lärarassistenten beordrade halländskan.

– Smiska mej, skrek Jenny.

– Smiska min stora röv skall du säga, ropade Leopold.

– Smiska min stora röv, vrålade Jenny Rövberg och fick den efterlängtade handflatan på bakdelen.

Efter en åtta, nio daskar bestämde sig Leopold att bestiga flickan bakifrån. Han skulle ju blöta ner spjuten, så han kunde penetrera Pia Katz anal senare. Pia låg och stirrade på scenerna framför sig och verkade inte tro sina ögon. Nu sa hon ingenting längre. Bara flämtade då och då med munkaveln fläckad av läppstift. Snart låg alla fyra och hade sex, under höga upphetsningstjut och Pia verkade försöka att komma loss, men hon var för trött för att klara det. Knutarna hade blivit lösare nu och pyjamasbyxorna runt munnen hade också lättats en smula. Eftersom hon låg med en brits under sig, kunde hon gnida sitt kön mot skivan under. Den var klädd i något mjukt material, så hon gjorde inte illa sig. Att bara ligga och titta på kunde göra vem som helst tokig. Händerna bundna bak på ryggen och kunde inte göra några lustfylla närmande vid de nedre regionerna. Till höger red Petra Eriksson upp och ner på 50-åringens stora påle och rak framför henne knullades Jenny Rävberg bakifrån av lärarassistenten. Hon gned underlivet mot britsen och låren knep åt kring skivan. Det kittlade skönt.

– Vi byter ett tag!

Petra ropade mot Jenny. Hon ville också bli påsatt bakifrån. Negerflickan gled av den flämtade mannen, som efteråt bara låg med armarna bakom nacken och väntade på att bli uppassad av nästa trånga könshål. Jenny ställde sig över honom med särade lår och bäddade in ”Fabrikörns” stora kuk med sin arbetande fitta.

– Åh! Jävlar vad skönt, morrade 50-åringen och famlade tag i halländskans höfter, så han riktigt kunde driva ner varje stöt mot sitt eget underliv.

Petra stod nu på alla fyra framför Leopold och han tryckte in lemmen i hennes bruna kussimurra. Fram och tillbaka, upp och ner fortsatte orgien i rummet och det luktade svett och könssaft överallt. Pia skrek till med gråten i halsen, när hon inte lyckades gnida sig själv till orgasm. Hon ville ha hjälp från någon utav de andra. Ögonskuggan rann ner vid sidorna av hennes ögon och stannade upp vid munkaveln för att missfärga det röda tyget. Jenny fick utlösning och skrek ut i etern:

– Rinner över!!! Jag rinner över!!!

Vesuvius fick explosion och hon blev sittande stilla en stund för att hämta andan. Konditionen var nog inte så bra ändå. Flickan med tomtemössan låg nu på mage på gummigolvet. Ovanför låg lärarassistenten och drev in pålen i källan upp och ner, mitt framför Pia Katz ögon. Hon ropade gråtande under munkaveln. Hon bedjande.

– Hjälp mej!! J…jag är så kåt!! J…jag kan inte göra nått…Förgås snart!!

Samtidigt kom Leopold och fyllde Petra upp till bredden. Han låg kvar och flämtade och hörde Petra muttra purket under honom:

– Du kunde väl vänta på mej. Jag kunde väl ha fått orgasm först.

Lärarassistenten klev av henne med ett ”Ursäkta” och satte sig på britsen bredvid. Han hade en smal mage, men det blev ändå några bilringar när han satte sig ner, fast det blir det väl för alla. Kuken slaknade till framför ögonen på knuttebruden med den rinnande ögonskugga. Leopold kunde höra under tyget:

– Orättvist!! O…Orättvist!! Det var MEJ du skulle knulla!! Du…du skulle bara få den blötare…orättvist!! Ja…jag är så upphetsad att jag tror jag kan dö!!

Då hördes ett ljud till och det kom inte alls ifrån någon utav dem i rummet. Ett dämpat ynkligt ljud. Någon som försökte dämpa andhämtningar. Leopold rynkade pannan och torkade svetten från pannan. Det var bara han, som hade märkt det tydligen, för nu började Jenny studsa upp och ner på ”Fabrikörn” igen, och Petra började reta Pia Katz, genom att hålla upp den väl använda penisattrappen framför knuttebrudens ögon och lockade med, att börja använda den i hennes bakre hål igen. Leopold reste sig upp och smög fram emot dörren till skrubben. Den stod lite på glänt. Hade den gjort det hela tiden? Det fanns väl ingenting därinne förutom basketbollar och gymnastikgrejor. Handen smög sig fram mot handtaget. Det var ingen fara, ljudet ifrån de andras fortsatta bravader kamouflerade hans egna. Nu skulle han ta smygtittaren på allvar. Dörren for upp i hast och slog i väggen bakom. Leopold stod alldeles naken framför voyeuren i skrubben (låter nästan som en filmtitel) och bara gapade med öppen mun. Det stack till i den lösa staken och den verkade få liv på nytt. Hon hade sett alltihop. Det syntes tydligt på den röda tomatfärgen i ansiktet. Stående i skrubben stod Natalie Österbäck.

(0)

Sexnoveller