När avslöjandet kom

Sexiganoveller

Mia och jag hade alltid lite utrustning för vår sexuella läggning i bakluckan på bilen i händelse av något lämpligt tillfälle. Ett sådant kom när vi i augusti månad såg att det regnade en söndagsmorgon. Vi bestämde oss bums för en skogsutflykt med siktet inställt på svampplockning av skogens guld, kantareller. Vi visste var vi kunde räkna med hitta sådana, även om det var långt ute i Västmanlandsskogarna, där sällan någon människa sätter sin fot på en söndag. Sagt och gjort.

Snabb dusch, frukost och påklädning. Och det var aldrig någon fråga om hur vi skulle klä oss. Eftersom det regnade kunde vi inte ta på oss annat än regnställ. ”Ett eller två”, sa Mia frågande, och fortsatte: ”Bara ifall vi inte hittar det vi tror finns nu efter regnet och sommarvärmen. Så har vi inte kört förgäves hela den långa vägen och spillt bort en dag till ingen nytta.” Det var menat att bli premiärplockning för vår del. ”Varför inte bara galon”, sa jag frågande. ”Nä”, sa Mia. ”Det blir så svettigt.” Men hur det var tog vi med oss de övriga fem omgångarna. Efter nästan två timmars bilkörning på allt sämre vägar var vi så framme. Regnet hade tillfälligt upphört men det dröp bra om grenar och träd, så vi behöll galonet på. Jag tog ut kompasskurs och ledde oss rakt in i djungeln. På ett ungefär visste vi var vi kunde börja söka och räkna med att finna de första tecknen på kantareller. Första titten blev en besvikelse och vi fortsatte längre in.

Även där lyste det gula med sin frånvaro. Bara Mias gula galon såg jag. ”Det här verkar hopplöst”, sa Mia mycket besviket, och tittade i sin tomma svampkorg för femtioelfte gången. Jag nickade instämmande och travade vidare på kompasskurs. Ingen av oss hade något annat än kantareller i tankarna just då. Plötsligt snubblar jag över en trädrot och går i backen vid ett dike. Mia är mig så tätt i hälarna att hon kan inte stanna, utan överfaller mig bakifrån. Så där låg vi båda två och försökte skrattande reda ut vårt förhållande. Jag kände av galonet runt Mias arm när jag hjälpte henne resa sig upp. Det gick som en stöt genom mig och jag såg i Mias ögonen att också hon började få andra tankar i skallen än de som handlade om att plocka kantareller. Som på givet kommando började vi reträtten mot bilen. Glömd var svampplockningen. Vid bilen hjälptes vi åt med av och påklädning. Det första setet med galonet mot bara skinnet kändes kallt, men vi visste av erfarenhet att det var snabbt övergående. Efter de sedvanliga sex omgångarna var vi redo för nästa moment. Ur kofferten tog jag upp ett halvdussin svarta gummihandskar och repen, som vi lade i svampkorgarna, några korta kedjor med karbinhakar och ett halvdussin hänglås med tresiffrig kombination. Därefter fram med kompassen och så in i skogen på nytt.

Vi hade spanat ut en glänta och provat den några besök tidigare, där vi räknade med att kunna vara ostörda, och eftersom det var söndag och dåligt väder, räknade vi med att vi skulle vara dubbelt så ostörda nu på denna ensliga plats. Något som vi längre fram skulle finna vara blott en förhoppning utan reellt innehåll. Jag lade mig ner på magen på marken med ett ben på var sin sida om en ung tall. Mia gick bakom tallen och band ihop mina ben i kors. Band slutligen upp dem längs med stammen, så att det inte blev möjligt för mig att komma åt knutarna, med knäna en liten bit från marken så att hon skulle få plats med sina ben undertill. Sedan kom hon och lade sig ner på rygg framför mig med ett ben på var sida om samma tall. Jag gjorde armhävning och Mia satte sina händer mot mina axlar och tryckte i sittande ställning upp mig mot tallen så att jag kom åt att kroka fast karbinhakarna i hennes kedjor på andra benet. Kedjorna hade jag först satt på henne om smalbenen med kombinationslås. Vi vågade inte använda annat än rep och lås utan nycklar utomhus, p g a risken att tappa bort en nyckel och sedan inte kunna komma loss. Därmed var det nu stört omöjligt även för henne att själv kunna ta sig loss. Det doftade gott av mossa och klorofyll runtom oss. Luften var ren och syrerik.

Precis vad som behövdes när vi nu skulle ha fysisk ansträngning även om detta inte var i det militära. Droppet från grenarna högre upp gjorde oss inget. Sedan nojsade vi ett tag och så började vi övningen med att skapa skilsmässa i midjan på varandra. Vi njöt av att göra det så långsamt som möjligt och reta varandra i grenen utanpå galonet emellanåt. Sedan tog vi på oss vardera tre par gummihandskar. Därefter lade jag rep om Mias handleder som vi hade dragit runt ett par träd i närheten. Spände upp och ut hennes armar tills de var helt utsträckta och knöt fast. Körde in mina händer under hennes anoraks och började massera hennes bröst. Hon var rejält upptänd redan med styva bröstvårtor och mer blev hon av min massage. Jag kände hur hennes underliv höjdes mot mig och förstod att det var dags att föra in det tyngre artilleriet i sammanhanget. Eleverade mitt eldrör och riktade in mig. Några försiktiga provskott i öppningen och så eld ända in till roten. Mia pep till och stönade av vällust. Ryckte i repen med båda armarna och försökte ta sig loss för att hålla om mig. Jag knullade henne både länge och eftertryckligt. Vi kom tillsammans flera gånger. Sedan var det Mias tur att bakbinda mig. Jag kände hur hon trevade i mina galonbyxor efter familjelyckan. (Vi börjar alltid om ända från skilsmässan i midjan, för att den andra skall få fullt utbyte av bondaget.) Runkade upp mitt stånd och förde in mig i sin varma grotta.

Det kändes skönt för min kompis att åter få komma in i värmen. Sedan tog Mia mig om nacken och satte igång med sina sug och slickövningar. Vi kysstes och körde motorbåten mot varandras halsar. (Det blir mycket sprall och fåfängt kämpande med fjättrarna på det sättet. Rörelserna fortplantar sig till våra underliv så att vi känner av det i könen.) Därefter tog vi paus, men hon vägrade släppa loss mig. Så en stund senare körde vi en repris. Just som jag skulle sätta in en avgörande stöt, ser jag något som fladdrar förbi i ögonvrån. Jag tittar upp, men ser inget. Mia är nu alltför upptänd och väntar med slutna ögon på utlösningen. Hon har inte märkt något. Jag juckar på och ser mig omkring. Kan det ha varit något djur? En varg kanske? Så går det för mig och Mia. Hon stönar lycksaligt och slappnar av. Gör några slidknipningar som tack och jag rycker med pinnen som svar. Hon öppnar ögonen och ser på mig och att jag inte som brukligt ler lycksaligt med hela ansiktet. ”Var det inte skönt”, undrar hon därför. ”Jo”, säger jag. ”Jätteskönt.” ”Men då väntar vi ett tag och tar en repris till om en stund”, säger hon. ”Nej”, säger jag. ”Släpp loss mina armar nu. Jag såg nåt som skymtade till. Kanske en varg. Då är det bäst att vi gör oss beredda.” Hon brister ut i skratt och säger: ”Den var bra… Trodde du jag skulle gå på den bara för att du ska få övertag på mig?” Det hjälper inte att jag är allvarlig och försöker övertyga henne om sanningen i mitt påstående. Hon släpper inte loss mig. Hon vill ha mer kuk och dominera mig under tiden. Jag ser mig oroligt om, men ser inget oroväckande och börjar därför tro att jag har fel.

Mia ser också att jag gör det. ”Sluta med det där nu”, säger hon muntert. ”Jag släpper inte loss dig vad du än påstår. Kom igen nu.” Vi kör en repris och jag är fortfarande i hennes våld. Då får jag syn på en grå hund, som står rakt framför ögonen på mig. ”Du”, säger jag tyst till Mia. ”Det står en grå hund ovanför ditt huvud och glor på oss.” Mia skrattar och svarar: ”Är det nu en grå hund? Nyss var det en varg. Hur ska du ha det?” Jag uppmanar henne att själv se efter och får till svar: ”Nä du, din rackare… Då kör du bara motorbåten mot min hals för att få mig till att sprattla. Så det ska du inte lyckas med, min gubbe.” Hunden står fortfarande kvar och tittar på oss. Men den är helt tyst. Har den månne förstånd nog att skilja på vad vi gör och vad ett djur gör i samma situation? Jag börjar tro det. Och eftersom hundar inte kan prata och berätta för andra vad den upplevt, så får den väl stå där och glo på oss, tänker jag. Därefter lugnar jag ner mig. Mia har börjat pocka på min uppmärksamhet igen. I nästa nu är vi på väg upp till ett nytt klimax, när jag förnimmer en ny rörelse ur ögonvrån. I tron att det är hunden som flyttar på sig, bryr jag mig inte på det. Vi kör nu så att lagren hotar gå varma och torra. Några sekunder senare sprutar jag för allt vad jag är värd, får svarsknipningar och rycker i pinnen till tack. Sedan lutar jag mitt trötta huvud mot Mias bröst med huvudet på sned åt höger. Ser då rakt in i ett par bösspipor.

Tittar förvånat uppåt och ser en jägare stå vid vår sida med den grå hunden vid benen. Hagelgeväret är oladdat och uppbrutet. Han har bösskolven fastklämd under ena armen och stöder stocken med handen. Den andra har han i fickan på sin gröna lodenrock. I samma ögonblick får Mia också syn på honom. Rycker till och försöker rätta till galonet. Det går inte för jag är fortfarande inne i henne. Visserligen slak men ändå inne. Jag börjar känna obehag när jägaren utan ett ord vänder och går med sin hund. När han kommer en bit bort börjar Mia treva för att lösa repen om armarna på mig. Hon jobbar och sliter. En knut har gått i stå. Jag börjar vränga med armarna och kämpar på för att bli fri. Det lyckas inte. Då hör vi rösten: ”Behöver ni nån hjälp?” Jägaren har utan att vi märkt det smugit sig runt och kommit tillbaka. Hunden också. ”Ja tack”, säger Mia innan jag hinner svara. Han hukar sig ner och skär av repet runt mina handledet med en jaktkniv. Jag kan ta fram armarna och gör några rörelser med dem för att få igång blodcirkulationen. Jägaren hukar bredvid oss. ”Kan det där vara skönt”, säger han frågande. ”Ja”, svarar Mia. ”Jätteskönt.” Jägaren reser sig upp. Tittar ner på oss och säger uttryckligen och högt ett ”hm”. Går runt trädet och känner på Mias och mina fjättrar. ”Kan ni själv ta er loss ur dom”, undrar han.

Vi säger att vi kan det nu och tackar honom för hjälpen och ber att få bli lämnade ensamma. Han tittar på oss en gång till. Rättar till sin bössa i armvecket, kallar på hunden, och ger sig iväg in bland träden. Vi följer med hörseln hans framfart. Då ljuden tystnat ser Mia och jag spefullt på varandra. ”Så det var vargen”, säger Mia. ”Du ska få för varg du”, säger jag och binder repen om hennes handleder och sträcker upp hennes armar tills hon stönar till. Sedan knullar jag henne tills vi är helt slut båda två. I pausen som följer ser jag på nytt gråhunden. Fan! Är han också i närheten, är min första tanke. Mycket riktigt. Han kommer stövlande ut i gläntan där vi ligger, med bössan fortfarande under armen. Ser att jag har bundit upp Mias armar och går fram och känner på repen. ”Gör det inte ont”, frågar han. ”Nix”, får han till svar av Mia. Han utbrister i ett nytt vältaligt ”hm” och går än en gång bakom trädet och känner på våra fjättrar. Speciellt är han intresserad av kodlåsen vid Mias ben. Hon ser oroligt och hjälplöst på mig där hon ligger med sina fjättrade armar utspretade, när han börjar pilla med dem. ”Vilken är kombinationen”, frågar han. ”Tre nollor”, svarar Mia i hopp om att han skall släppa loss henne. ”Hm”, säger han igen. Fortsätter att pilla på låsen och säger slutligen: ”Nu har jag ställt om dom till något mer lämpligt i sammanhanget. Vilken får ni själv lista ut.” Därefter går han och hunden sin väg. En stund senare är vi uppe och kan rätta till vår klädsel. Vi kikar oss runt för att se så att han inte står och tjuvtittar på oss någonstans. Men vi varken ser eller hör honom. ”Hjälp mig nu att få av dom här”, säger Mia, och vevar med ett stövelklätt ben i luften.

Vi hade båda gröna Sarekstövlar på fötterna med knähöga skaft. Men det är inte stöveln som sådan hon vill få hjälp med att få av, utan det som sitter runt smalbenet på henne utanpå stövelskaftet. Kedjorna med karbinhakarna, som sitter fast med hänglås. Nu inställda på en – för oss – okänd kombination. Jag knäfaller intill hennes fötter och provar mig fram. Av gammal erfarenhet vet vi att det är hopplöst att försöka gissa sig till vad lösningen är. Det är lika bra att starta på noll-noll-noll och så öka ett steg i taget. Då tar det i regel kortast tid att öppna dem. Jag arbetar snabbt, för skymningen börjar nu falla och jag vill kunna se kompassen för att hitta ut ur skogen medan det fortfarande är ljust denna regniga dag. Till slut får jag ge upp. ”Du får gå med kedjorna på tills vi kan sätta oss i bilen”, säger jag till Mia. ”Du har i alla fall inte fått benen hopkedjade och har inga fotbojor på dig, så det går nog bra”, tillägger jag tröstande. Samlar ihop repen och våra övriga tillhörigheter, medan jag ser att Mia fortsätter där jag slutat. Så är jag klar och hon hakar fast karbinhakarna i kedjan runt sina smalben på vardera benet. De hänger ner dubbelt en bit och sveper om hennes fötter för varje steg hon tar. Jag blir så jävla kåt av att se på kedjevispandet, att jag är nära att rusa fram och sätta fast kedjorna mellan benen på henne.

Men behärskar mig tills vi är närmare bilen. Det är skumt nu och jag ser att djungeln tätnar och förstår att vi är nära vägen. Snabbt kastar jag ett rep om henne och binder henne till ett träd. Hon är överraskad och protesterar ljudligt men till ingen nytta. Men rädd? Nej… Inte min Mia. Hon är med på noterna… Möjligen arg på sig själv för att hon inte kom på tanken först. Jag har henne därför nu där jag vill ha henne och det är med visst nöje jag fångar in hennes andra arm och bakbinder båda armarna på henne bakom trädet. Fortsätter därefter att linda rep runt låren och vidare neråt på henne, genom att helt sonika gå runt trädet och henne med det så att hon inte kommer åt att sparka mig. Hon blir på så sätt ställd med ryggen mot trädet utan att kunna göra något motstånd mot vad jag nu tänker företa mig. För säkerhets skull ger jag henne massage först på brösten och i skrevet. Tar mig en njutningsfull kyss och kör en motorbåt mot halsen på henne. Hon sprattlar vilt till ingen nytta. Böjer mig sedan ner och lösgör båda karbinhakarna. Leder kedjorna till andra benet och sätter på hänglås och låter slumpen avgöra kombinationen. (Jag ser ändå inte att ställa in dem på någon särskild kombination i skumrasket.) Så släpper jag henne helt fri och hon står kvar och tittar. Ömsom på mig och ömsom på sina sammankedjade ben. ”Blir det inget mer”, undrar hon besviket. ”Jo”, säger jag. ”Du får gå före och jag efter tills jag har fått upp aptiten på sex av att se på dig när du stapplar fram med benen sammankedjade.” Hon tar ett provsteg. Det går bra och hon tar ett till. Börjar gå efter mina direktiv och jag ser hennes gula galonbak framför mig.

I det ögonblicket ångrar jag att jag inte har bakbundit henne också. Och inga handbojor har jag till hands. Gudarnas. Hur skall det här sluta tänker jag, och känner hur kåtheten stiger i mig på nytt medan hon stapplar fram över det ojämna underlaget. Lite längre fram ser jag att hon böjer sig ner. ”Vad hittar du på nu”, undrar jag. ”Jag har fastnat i en rot eller nån annan skit”, svarar hon. Jag trevar runt hennes fötter och finner en trädgren. Backar henne med mina händer på hennes axlar och känner plötsligt att hon tar ett grepp om familjelyckan på mig. Jag vrider mig av kåthet. ”Är det inte lagom nu”, undrar hon. Det regnar nu, som om han där uppe har dragit proppen ur badkaret. ”Vi väntar tills vi har kommit in i bilen”, säger jag. ”Då vill jag att du bakbinder mig, för annars svarar jag inte för följderna”, säger hon. Jag gör med tillfredsställelse vad hon begärt och hör henne sedan stöna när jag kramar brösten på henne och stryker henne på lårens insidor innan jag masserar muttan. Då har hon redan börjat treva efter kuken på mig igen. Jag får nu bära båda svampkorgarna med våra grejor i, och samtidigt försöka stötta henne, så att hon inte ramlar om hon skulle fastna på någon ny gren. Vi kommer strax fram till bilen och får ett jätteskönt knull i baksätet. Sedan löser jag upp repet runt hennes handleder och vi hjälps åt med att rätta till våra klädslar. ”Hjälper du mig att få av kedjorna också”, ber hon nu. Den lede far i mig och jag svarar: ”Dom ska du försöka få av själv. Jag ställde låsen på slump och vet inte jägarens kombination heller, så det är bara att prova sig fram.” Hon ser surt på mig i dunklet och säger: ”Hur ska jag kunna se vad jag gör, här i mörkret? Du kan ju lägga ögonen mot. Så vig är inte jag just nu. Tänk om jag råkar vrida fram två steg och det är just den överhoppade siffran som utgör nyckeln?” På det har jag förberett ett bra svar: ”Då får jag bära upp dig med kedjor, galon och allt när vi kommer hem. Där kan vi i alla fall se vad vi gör.

Hoppas bara att inte nån av våra så kallade grannar ser oss.” Jag går ur baksätet och sätter mig bakom ratten. Fortfarande klädd i mina sex lager galon. Jag är helsvett närmast kroppen och vill duscha först innan jag byter om. Förresten ger jag fan i om någon ser mig, tänker jag. Det är svårt att se vad jag har på mig under det yttersta galonet. Hör Mia stöna i baksätet och frågar: ”Ska du sitta kvar bak eller hoppa in här fram?” Hon kliver ur och kommer fram och sätter sig. Öppnar handsfacket och letar upp en ficklampa. Den har batterikapacitet som ett stearinljus ungefär. Lägger den på golvet och börjar pilla med låsen allt medan jag kör oss hemåt. Snart flämtar ficklampan och jag hör hur Mia svär högljutt och sparkar med benen i hopp om att kunna ta sig loss med våld. Men kedjorna sitter kvar där de sitter. Jag sveper in på parkeringen hemma. Där är i alla fall lite ljus från gatlyktorna. Men eftersom vi inte kan vara säkra på att vi har fått med alla siffrorna i rätt ordning, så bär jag upp henne till lägenheten med en filt över benen som döljer kedjorna. Och sådan tur har vi, att ingen människa ser oss.

Jag lägger henne på golvet i hallen och sätter handbojor på henne. Rusar därefter ner igen och hämtar upp våra övriga prylar inklusive kläderna. Jag är jublande glad. Uppe väntar ett paket på att bli uppackat av mig. Vi kör en lång repris i sängen sedan jag torkat av regnställen och spolat av och torkat stövlarna på oss. Mia säger att det var bästa knullet på hela dagen. Sedan kommer det tråkiga. Hon begär hjälp igen att få av sig kedjorna. För syns skull pillar jag lätt med ett av låsen, medan hon tar sig an ett annat. Sedan säger jag: ”Jag måste få vila mig lite först, så ska jag hjälpa dig sen.” Hon ser besviket på mig och fortsätter pilla med låsen. Jag ligger och ser på henne. Gudars vad sexig hon är. Snygg också. Jag är kanske för elak som inte hjälper henne, tänker jag. Sedan kommer jag inte ihåg mer. Tydligen tog tröttheten ut sin rätt i värmen. Men jag drömmer om sex och bondage. Kan till och med känna ett trycket från repen runt mina smalben. Då jag vaknar och sätter mig upp är Mia ur sängen. Jag reser på mig för att gå och se vad hon gör. Har hon fått loss kedjorna än? I samma ögonblick håller jag på att stå på näsan. Tittar ner och ser till min fasa att jag har fått ‘ärva’ hennes kedjor. De fyra kombinationslåsen har hunnit bli åtta. Dubbelt så många som Mia haft på sig. Jag anar vad hon kommer att säga när jag ber henne om hjälp att ta bort dem. Mycket riktigt. ”Hjälp dig själv du.” Hon är duschad och har virat en frottéhandduk som turban om det blöta håret och det är det enda som döljer hennes kropp för mig. Nu är leken slut, när en av oss har duschat. Så är våra interna regler. En svag rodnad syns runt hennes hand och fotleder.

Tryckmärkena kommer att vara helt borta till nästa morgon. Åtminstone för henne. I det ögonblicket är jag glad att hon inte har satt handbojor på mig också. Vi brukar göra det då och då för att hindra motparten att ta av sig gummihandskarna. (Handskarna gör att det blir mycket svårare att hantera sifferhjulen på kombinationslåsen även om man är i stånd att komma åt dem.) Jag sätter mig ner och börjar leta ut en kombination. Hon står på behörigt avstånd och ser på. Fnittrar gladlynt och går sin väg. Jag svär, men till ingen nytta. Och inte kommer jag ur galonbyxorna heller och kan duscha. Jäklars! Bortåt midnatt kan jag med en suck dra bort det sista låset och bli fri från kedjorna. Hon hör mig komma tillbaka från duschen, och säger när jag har släckt sänglampan: ”Det var en fyndig kombination som den där jägaren satte in låsen på.” Jag ligger fundersam. Vad hade han egentligen sagt? ‘…en kombination som är mer passande i det här sammanhanget…’ En tanke rinner upp i skallen på mig. ”Du menar sex-sex-sex?” Jag hör henne skratta högt innan hon säger: ”Just precis. Märkte du det?” Jag hade överhuvudtaget inte försökt gissa utan kört racet från noll-noll-noll till nio-nio-nio och låtit det bli vad det ville tills låsen gick att öppna. Men nu när hon sade det, som kom jag att tänka på att två lås hade öppnat sig på samma tid. ”Visst”, sa jag. ”Självklart.” Mia låg tyst och skrattade sedan igen. ”Det gjorde du inte alls det för jag ändrade det till sju-sex-sju bara för att du skulle få lite mer huvudbry.” Detta hände för en tio år sedan. Om jägaren lever i dag är mer än jag vet. Om han gör det och läser det här, och känner igen sig, tackar vi än en gång för hjälpen. Samtidigt hoppas vi att du fick ut något av att ha avslöjat oss. Du såg då dubbelt så gammal ut som vi var. Antagligen över sextio. För den skull behöver du inte ha varit en torris. Du kan mycket väl ha drömt om att få göra exakt det som vi gjorde – och kanske gjort det också – eller också har du aldrig kommit dig för att göra det. I så fall en förlust. Det är så in i hoppsan stimulerande att känna galonet mot skinnet och fängslena om armar och ben.

(0)

Sexnoveller

Clicky