Sexiganoveller

Först ett vrål som ekande i korridoren, sedan kom det någon rusande med ett ilsket morrande.

Han kom rusande med färgen rinnande nerför öronen och såg närmast ut som en vit gräddtårta med de röda färgklickarna högst upp som syltbär. Flera elever och lärare knuffades åt sidan för Bildlärare Evert Gren och släpvagnen Erik Kallén. De närmast rusade fram som ånglok och knuffade upp glasdörren till lärargången och knackade otåligt på rektor Torstenssons dörr.

– Stig på, hördes rektorns vänliga stämma där inifrån.

Gren hängde på handtaget med hela kroppstyngden och knuffade upp med skuldran med lätt brutalitet.

– Det kan ni ge er fan på att jag tänker göra, kliva på alltså, fräste han.

Torstensson hade blivit chockad av hans fientliga tonfall och tittat upp från skrivbordet och hade blivit lika chockad av lärarens fägring. Färgen dröp över hela hans panna, bakhuvud och ansikte och det såg ut som om, någon helt enkelt klämt ut en fyra-fem tuber med oljefärg över honom. Mannen vid kontorsstolen kände den fräna bekanta doften och olja och kunde i sitt stilla sinne, konstatera att läraren blivit utsatt för ett skurkstreck. Torstensson höjde händerna och sade den klassiska repliken:

– Pojkar är ju alltid pojkar!

– Det var inte några pojkar!

– Nähä, men flickor är ju alltid flickor!

Evert Gren satte handflatorna i skrivbordet och tittade ner på mannen i stolen. Bakom honom stod Erik Kallén med händerna i byxfickorna och likgiltigt utryck i nunan.

– Det var den där förbannade Arvidsson, röt bildläraren.

Därefter berättades en helt otrolig berättelse anbelangande kemiläraren i skolan. Denne hade uppenbarligen smugit sig in under Evert Grens dagliga tupplur och klämt sönder alla oljefärgerna i ansiktet på honom och skubbat iväg med eld i baken, innan offret hade kunnat ertappa honom. Färgen var i vägen, så bildläraren hade inget sett. Ändå var han bestämd i sina anklagelser mot rivalen. Och hur hade detta börjat? Jo, ”Lindvallen” högstadiet hade fått en ny lärarassistent, en halvskum person vid namn Leopold Nilsson, och då det är extrem brist på personal, så hade Bildlärare Gren och Kemilärare Arvidsson bokstavligt talat slagits om att få ha denna assistent till sina lektioner. Ett mindre krig hade utbrutit mellan de bägge. Och alla slag under bältena var tydligen tillåtna. Medan käbbel och anklagelser ägde rum på rektor Torstenssons kontor, så hade några nioklasserna gymnastik och denna dag skulle de öva simning på badhuset. Där stod just nu Jenny Rävberg i sin stora prakt med den vresige gymnastikfröken Bengtsson framför sig.

– Den där baddräkten går du inte in i, befallde gymnastikfröken Bengtsson.

– Varför inte, frågade Jenny Rävberg skorrande. Uppenbarligen och utan att ljuga, så fattade hon inte varför.

Bengtsson trummande med fingrarna mot sin läpp. Det gjorde hon alltid, när hon funderade, eller skulle formulera en förklaring respektive uppmaning. Nog borde fröken Rävberg fattat orsaken till lärarinnans påhopp, men eleven hade väl inte tänkt sig för när hon sålika köpte baddräkten. Orsaken var enkel. Förbaskat enkel, hon ville kåta upp Leopold ordentligt. Hon visste att lärarassistenten skulle vara med på gymnastiklektionen, om det nu inte hade blivit någon ändring, och hon ville, rent ut sagt, få sig en ordentlig omgång av ”pistolen” i sitt speciella ”pistolhölster” kunde man säga. Baddräkten var av den typ som Pamela Andersson och de andra kvinnorna i livräddarteamet har i ”Baywatch”. Läckert röd och åtsmitande som en handske. Fodralet stramade åt runt Jennys mjuka rundade lår längst ner vid skrevet, fortsatte runt de breda höfterna och den fylliga bystens nedre del och slutade med en enorm urringning. Och visst kunde man, om man koncentrerade sig extra mycket på bystpartiet, lätt upptäcka konturerna av tonårsflickans bröstvårtor. Och gymnastikfröken Bengtsson visste, att med den baddräkten så skulle alla de unga pojkarna i klassen bara se Jennys bröstparti hela tiden. De sexfixerade killarnas ögon skulle således dras dit automatiskt. Och sedan den där urringningen lämnade inte mycket åt den heta fantasin. De mjuka klotens överdel syntes tydligt tillsammans med den djupa klyftan emellan. Dessutom så skulle det vara ändå värre med baddräktens bakdel, som knappast fanns alls. En tunn sträng av rödfärgat tyg mellan stjärtskåran var det enda som skiljde Jennys fullmogna skinkor från omgivningen. Kanske var t.o.m. ordet ”skiljde” fel formulering i sammanhanget. Bengtsson sade inget ännu, fast Jenny kunde läsa på hennes läppar att hon mumlade tyst ”Jävla unge.” Och såg tämligen vresig ut, nu när den värsta chocken hade lagt sig. Äsch, tänkte Jenny och såg allmänt sur ut. Hon protesterade inte, när hennes lärarinna visade in henne i omklädningsrummet, men hon ville ändå visa att hon inte gillade det hela. Hon hade ju stått i affären och valt länge innan hon bestämde sig för den där minimala baddräkten. Låt oss gå tillbaka några timmar i tiden.

Tidigare under dagen hade avgörandet i tävlingen avgjorts. Resultatet hade blivit oavgjort, enligt lärarassistenten Leopold Nilsson. Detta var väl inte det domslut, som de bägge flickorna hade hoppats på, men nog hade de accepterat det. Om sanningen skulle fram, så var det enda sättet för lärarassistenten att avgöra det hela. Det fanns egentligen ingen chans, att han skulle kunna avgöra vem av de unga mansslukarna som var bäst. Visst hade de olika fördelar bägge två, men att prioritera det hela var omöjligt, eftersom de var bra på olika sätt. Lotta Bodin, ordförande i elevrådet, hade gått förbi rektorns kontor och hörde av en ren slump den rungande utskällningen. Det förekom verkligen ord som inte bör nämnas i text. Till er läsare, som inte varit med från början, så kan jag ju meddela att det förekommer vissa tvister mellan de två ärkefienderna Arvidsson och Gren. Det hela började egentligen den dagen som lärarassistenten anlände. Denne var så eftertraktad att de praktiskt taget bråkade om honom, och nu har det hela gått över styr totalt. Detta kan vi återkomma till senare. Nu skall vi inrikta oss på Lotta Bodins morgon, för det är nämligen där historien börjar. Lotta hade kommit till stadens simhall tidigast av alla. Denna morgon hade hon räknat röster till luciakandidaterna och flest hade den guldlockiga Natalie fått (hon med jättebysten). Det var dock långt ifrån avgjort ännu, då bara hälften av skolan röstat än. Den pluggiga lilla tjejen Eva-Lena låg på andra plats, då hon hade många vänner på skolan. Tredjeplats asiatsiskan Mayo och på sista platsen låg, naturligtvis, Alexandra med sitt fruktansvärt dåliga rykten. Det var ju hon, som hade fått hela skolan avstängd från Pryoplatserna, eftersom hon hade utfört oralsex på en pensionär på ålderdomshemmet, där hon hade pryat.

Lotta Bodin hade suttit där tidigt. Hon kunde inte vara med på simning, eller någon kroppsaktivitet över huvud taget, då hon hade en mycket dålig fysik. Hon var skör sedan födseln och inriktade sig mest på pappersarbete och teori istället. Nog hade fröken Bengtsson, gymnastiklärarinnan, försökt att få med henne. De flesta känner väl igen det.

– Kom igen. Lite kan du väl vara med. Du behöver inte anstränga dej så mycket.

Men Lotta hade ingen lust alls. När inget annat hjälpte för att få tyst på kärri….hrm..ursäka….lärarinnan, så visade hon upp ett läkarintyg. Då först fick hon vara ifred. Fast eleven var i alla fall där på badhuset. Kanske ville hon sitta i en solstol, lite avsides från bassängen, och reta de som måste vara med på idrotten. Nej, ärligt talat, så hade hon inte tänkt på något sådant. Hon hade med sig en massa räkneböcker, papper och en massa annat. Och hon hade suttit vid en utemöbel med strumplästen förstrött gungande mot kakelgolvet. Hon hade en förkärlek till svarta kläder och det kanske gick i stil med hennes kortklippta hår, den vita huden och de långa röda lösnaglarna. Hon använde aldrig puder, hårspray eller maskara, då hon hade anlag för allergi och bronkitastma. Hon hade suttit där med böckerna länge och hon satt där fortfarande, när Jenny Rävberg fick utskällningen, eller vad man nu skulle kalla det, av lärarinnan. Men Lotta hade inte sett det, utan det hela hade skett ute i foajén. Den som var först ut var Natalie Österbäck. Hon kom rusande iklädd en grön baddräkt och Lotta kände knappt igen henne utan glasögon och flätor. Det var väl på den kolossala bysten hon kunde identifieras. Hon kunde göra vilken flicka som helst avundsjuk med dessa juver. Med ett snabbt hopp och ett plask var hon nere i vattnet. Där började hon med att simma några längder. Ja, hon borde väl kunna BRÖSTsim om någon, fnissade fröken Bodin för sig själv och slog upp facit i matematikboken för att rätta sina tal. Sedan kom Olle och Lasse, klass 9.C. tvillingar. Det var de, som brukade driva lärarna till vansinne med att byta namn, plats och läxböcker. De var lika som bär kort sagt. Sprang in på det halvhala golvet och började med en gång att klättra i stegen till hopptornet. Lustiga personer de bägge. De simmade inte en längd, de brukade bara hoppa från högsta avsatsen från tornet hela tiden. Fast dock kunde de kanske ta några simtag, under milt tvång från fröken Bengtsson.

– Ursäkta mej!

Lotta tittade upp. Hon såg lärarassistenten gå förbi henne med ett ansträngt leende på läpparna. Leopold Nilsson hette han visst, hade hon för sig. Han var väl i 30-årsåldern, normallångt hår, orakad och högrest stil, men vem var det som var med honom? Hade den andre rättigheter att vara här, när skolan hade hyrt hela simhallen? Det var en rätt lång gubbe med håret kammat i värsta 50-talsstil. Nog kunde det vara likt Elvis, jodå, kanske det. Orakad var han och iklädd en jacka av brunt skinn och myggjagare på fötterna. Antigen gillade han 50-talet, eller också var han en utsänd reklamaffisch för ortens veteranbilrally. Så brukade bilarnas chaufförer se ut. Lotta smålog i mjugg och tuggade lite, omedvetet, på sin blyertspenna. De gick bort mot gången ut till omklädningsrummen. Vad tusan skulle de göra där? Hade inte lärarassistenten viskat något till den andre? Lotta lade pannan i veck och funderade. Jo, han hade sagt: ”Nu ska du få se nått, Fabrikörn. Hon är otrolig.”

Det var väl något sånt. Nu började den ena eleven efter den andra rusa in och plumsa i bassängen. Lotta satt som på nålar. Det såg livsfarligt nära ut, att de alla skulle halka på det våta golvet. Men de klarade sig allihopa, fast de kunde väl vara lite mer försiktiga.

– Hej Lotta!

Igen hade flickan blivit överraskad. Kanske borde hon inte vara så nyfiken och glo på andra, så kunde hon ju koncentrera sig på resten av omvärlden. Hon vände på sig och fick se Phillip Jönsson stå bredvid henne med ett oskyldigt leende på läpparna. Han såg så liten och ynklig ut där han stod i sin, flera nummer för stora, skjorta i rutigt mönster och de omoderna manchesterbyxorna och svart-grön-rutiga golfstrumpor längst ner.

– Hej Phillip, sa Lotta vänligt och drog ut solstolen som stod bredvid henne.

– Vill du sitta ner? Så du är inte hellre med på gymnastiken!

– Nä, jag har glömt mina badbyxor, eller inte riktigt. Jag ville inte använda mina badbyxor.

– Jasså, varför inte det, undrade flickan och följde Phillip med blicken, när han gick fram till stolen och slog sig ner. Hon anade ändå i bakhuvudet vad orsaken var, men hon ville höra den från Phillips egna läppar. Mycket riktigt var det som hon anat:

– Nä, jag skulle nog bli ännu mer retad, om jag kom in i dom badbyxorna. Det är egentligen mer en baddräkt. Min pappa å mamma är sparsam, så jag får ju ärva massa kläder ifrån dom hela tiden. Badkläderna är såna som farfar hade när han var i min ålder. En sån från…

– …..Tjugetalet, frågade Lotta med uppspärrade ögon. Man hörde medlidande i rösten.

Unge herr Jönsson nickade skamset med blicken ner mot kakelgolvet.

Medan dessa två ungdomar pratade, så utspelades en, om ni vill, makaber scen inne i flickornas duschrum, som nu var tomt från de övriga eleverna. Antagligen hade lärarassistenten betalat en liten slant till badvaktmästaren. Han skulle säga något, om att det var något fel på duschkranarna, om någon från skolan skulle försöka komma in i duschrummet. Där pågick något oanständigt, just nu.

”Fabrikörns” hjärta slog i snabbare och han stegade framåt med stela steg mot Jenny, som bara stod där som en sensuell puma med böljande kroppsrörelse, putmun och med en ”Kom och ta mig blick” om någon kan föreställa sig en sådan. Han gled bakom henne och pressade sitt underlivs mot hennes skinkor. Samtidigt lät han sina seniga händer gå på upptäcktsfärd över tonårstjejens hull. Klämde hennes kraftiga bröst innanför den djupa urringningen, fingrade på de röda bröstvårtorna med ståndet växtande innanför kostymbyxorna. Jenny tittade upp mot honom med lätt fuktiga läppar. Hon såg på den gubbsjuke ”Fabrikörn” att han verkligen gillade det han såg och kände. Ögonen glänste och andetagen ökade och hon kände på hans andedräkt, att han tagit sig en och annan ”byxvärmare” innan. Det luktade billig whiskey av hans flåsande mun. Hon flinade med hela munnen.

– Det här är väl grejor för dej ”Fabrikörn”?

Han nickade tyst. Uppenbarligen hade han tappat talförmågan för tillfället. Förstummad av beundran helt enkelt. Jenny smög upp armen runt hans axel och smekte igenom hans brylékrämshår och viskade några centimeter från hans öra, så nära han kunde känna den heta andedräkten:

– Det var väl längesen du klämde på tonårsbrudar, va? Det här gillar du va?

Mannen nickade igen med sammanbitna tänder och uppspärrade ögon. Nog syntes det på hans ögon att han druckit. De var lite rödsprängda i kanten.

– Nu tänker du på vad du skulle vilja göra med mej, va? Farbror vill knulla mej, eller hur? Trycka in din gubbkuk långt upp i min unga fitta och knulla mej tills jag skriker? Sedan skulle du villa tömma din spenvarma kuksaft långt upp i mej….

Leopold satt längre bort i duschrummet på en träbrits och masturberade i fulla drag. Den där glasartade galna blicken hade kommit tillbaka i hans ögon, och kanske borde han ha satt in bettskenan. Han satt och bet på sin egen tunga medan han drog förhuden fram och tillbaka på det kraftiga ståndet.

– Smiska mitt arsle, farbror!! Smiska stygga Jennys arsle, bad hon.

Där brast tunghäftan för mannen bakom henne. Hans rinnande mungipor särades och han befallde med myndig befälsröst:

– Ja, nu ska du fan få din lilla subba! L…lägg dej över mitt knä!!

Över ”Fabrikörns” knä låg nu 16-åriga Jenny Rävberg. Med svankande rygg, bjöd hon ut sig till den säkert 40-år äldre snuskgubben som gnuggade labbarna i förtjusning med lysande av kåthet och belåtenhet i ögonen. Han kavlade upp ärmarna över sina håriga underarmar och gjorde sig klar för handling. Halländskan låg med det långa raka håret hängande över ansiktet och väntade nervöst. Eftersom hon inte såg någonting för sitt eget hårsvall, så hade hon ingen aning om när mannen skulle börja. Hon bara gnällde lite grann med upphetsad förväntan. Leopold satt på träbritsen c:a tre meter därifrån med sin kuk i händerna. Med darriga fingrar drogs skinnet fram och tillbaka och han gnisslade omedvetet tänder. ”Fabrikörn” synade flickans stora röv några sekunder, precis som om han planerade, och höjde sedan sin handflata, tittade bort mot Leopold med ett flin och lät handen falla med ett ordentligt klatschande.

– Åh! Ja, just så!!!

KLATSCH! Det sved till och situationen fick omedelbart unga fröken Rävbergs kön att fukta sig.

– Nu blir det andra kullen, hotade ”fabrikörn” och höjde handen i tredje gång.

– Aj! Åh! Ja, precis där….jaaaa…aaaaaah!

KLATSCH! Halländskans dallrande skinka färgades röd och om hon kunde ha sett förbi sitt eget hår, så skulle hon upptäckt, att lärarassistenten drog lemmen i allt snabbare takt.

Jennys röst var darrande och hon kunde inte riktigt behålla samma röstvolym. Den steg och sänktes hela tiden i själva upphetsningen. KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! Nu började smällarna bli mer regelbundna och efter varje ”Klatschande” hörde man ett högt tjut ifrån tonåringen. Samtidigt blev hon varsebliven, om att ”fabrikörns” lem började växa och bli hård, och det alldeles under henne. Snart spände snuskgubbens ådriga kuk mot hennes mage och det gjorde ju inte Jenny mindre kåt. Nej, hennes fitta började rinna och det var nära för en sekund att hon fick en orgasm, utan att någon hade varit nära hennes kön. Nu masserade mannen hennes ömma gump med bägge nävarna och han stönade dämpat, mycket nöjd med situationen.

– Nu kanske du fått en läxa, flickebarn?

”Fabrikörn” flinade med hela ansiktet och små, små svettpärlor hade börjat framträda i hans, något, rynkiga panna. Leopold kramade runt sin kukrot och spände magen för att bromsa in sin explosion. Lärarassistenten visste redan vad Jenny Rävberg skulle svara, där hon låg med sin putande häck och med ett ansträngt stönande, så pass kände han henne. Mycket riktigt! Hon vred på nacken och kastade bak sitt långa hår, sedan försökte hon titta upp på ”fabrikörn”.

– ….(Flämt!) Lärt mej vadå, stånkade hon.

Sedan böjde hon ryggslutet ytterligare och pressade upp röven ännu mer.

– Jag har (Flämt!) inte lärt mej någon läxa! Jag måste bli (Stön!) mer bestraffad…

Vilken liten kåtslyna, tänkte Leopold, där han satt på britsen, med knäna brett isär och hela skrevet blottat. Han hade lyckats bromsa in satsen och fick nu börja om från början. Upp och ner åkte hans förhud över det svullna klibbiga ollonet. Han ryste av välbehag i hela kroppen. Nu greppade Jenny tag i sin egen baddräkt och drog med ett målmedvetet ryck bort den smala tygsträngen, som skiljde hennes rövskåra och ”friheten” åt.

– Ge mej, gnällde hon med slutna ögon, vidöppen mun och med baddräktens tunna tyg emellan sina fingrar vid sidan av låret.. Håret började åka ner mot hennes ansikte igen och denna gången gjorde hon inget åt det.

– ….Jag förtjänar mer!! J…jag är en sat…mara! (Stön!)

KLATSCH!

– Jaaaaaaaaaaaa! Fortsätt!!

KLATSCH!

Gång på gång träffade ”fabrikörns” vänstra handflata på någon utav de stora mjuka skinkorna. Med högerhanden hade han börjat, lite retsamt, utforska flickans bakre hål. En av hans knotiga fingrar pillade på den trånga ringmuskeln och…. RITSCH!

Leopold kunde inte tro sina ögon. Jenny hade med ett ryck slitit av det hon höll i. Den minimala tygsträngen var nu sönder och hängde bredvid hennes höft. Och kåtungen behövde inte längre skilja den åt från sin stjärtklyfta. ”fabrikörn” tryckte sitt pekfinger mot hennes rövhål och ringmuskeln gav vika efter några pressande.

– Åh! Din pilske gamle bock, skrek Jenny och slängde med huvudet fram och tillbaka i extas och det såg ut som om hon försökte gräva med händerna i luften framför sig.

Det måste vara en chock för någon att upptäcka vad de tre personerna höll på med i damernas duschrum. Fast samtidigt, så måste den chocken vara klart upphetsande. Där under det strilande och rinnande duschvattnet låg lärarassistenten på rygg och över honom satt hans elev Jenny Rävberg uppträdd med fittan på hans kuk, precis som ett nålsöga och sytråd. Den tighta baddräktens minimala inskärande bakdels ”string” var avlägsnad från fröken Rävbergs bakre härlighet, och låg trädd över höften, för att inte vara i vägen. Över den ridande flickan, så stod den 50-årige Elviskopian. ”Fabrikörn” drog några drag över själva flänsen med van och erfaren hand och beundrade utsikten ner över Jenny Rävbergs studsande skinkor, som han innan smiskat med bägge handflatorna.

– Åh! Jösses! Oh! Nu måste du g…göra en paus, Jenny!

Det var Leopold. Han lyckades med nöd och näppe flåsa fram sitt budskap. Det gick hackigt mellan allt stånkande, men han lyckades överrösta både ljudet från vattnet och halländskans brunstläten. Hon lät verkligen som ett pustade ånglok. Och det gillade både han och ”Fabrikörn”.

– Varför ska hon sluta…fått nog, flinade mannen över dem. Han lät vrida på varmvattenskranen lite, då han fann vattnet en smula för kallt. Det var väl ingen risk att hans gigantiska lem skulle krympa i kallvatten, fast ändå.

– H….hon måste g…Åh!…Göra en paus! …In…innan….det…

– Går…för dej, fyllde Jenny i och sjönk ner på lärarassistentens påle en sista gång och blev sedan sittandes stilla. Fast handen på hjärtat så gjorde hon det motvilligt. Hon ville ha mycket mer än det här. Inte hade hon fått utlösning än.

– Jo, sitt still en stund, flicka lilla, dreglade ”Fabrikörn”.

Jenny vände på huvudet, så gott hon kunde, och skulle precis fråga vad han menade. Men hon fick svar med ett blårött ollon, som trycktes mot hennes skinkveck, allra längst upp. I det bakre hålet. Halländskan fick en tändning i ögonen och hon spärrade upp munnen på vid gavel, samtidigt som hon begäriskt slickade mot tungan över läpparna. Vattnet rann nerför hennes ansikte och håret låg klistrat blött över nacken och ryggen.

– Ja! Äntligen! Äntligen!

Nu pressade 50-åringen in sitt grova spett in i den frodiga tonårsflickans trånga anus. Med brutal kraft pippade han henne nu som en pistong. In och ut med ett njutningsfull lyster i ögonen. Nu satt Jenny fastkilad med kuk i bägge hålen och hon vrålade av vällust med uppspärrande ögon och med tårfyllda ögon. Leopold pumpade på i hennes fitta och Fabrikörns 28 centimeter forcerade hennes arsle med fulla krafter. Snuskgubben hängde över hennes rygg och masserade hennes välutvecklade pattar i sina labbar.

– Aaaaaaaaah!! Det är härligt !!!!knulla skiten ur mej din snuskgubbe!!! Det måste kännas fint va? Knulla en 16-årig tjej i hennes trånga rövhål!!! Åh! Ja! Jävlar vilken stor pitt, knulla mitt skethål tills det spricker!!! Åååååh! Vad det känns för jävla skönt i min röv!!!! Din…Oh! Åh!….Din pe…perverse gubbjävel. Ha! Jag skulle nästan kunna vara ditt barnbarn…

Samtidigt så penetrerades det i andra hålet också. Leopold låg platt på det blöta simhallsgolvet med ögonen uppspärrade och ett saligt leende på de salivvåta läpparna. Han fixerade blicken på halländskans guppande bröst, bara någon decimeter framför hans ansikte. Jenny rutschade upp och ner, som den värsta reklamkanin på Durracellbatterier (En sådan där av teddytyg som inte slutar att hoppa) med en synnerligen glasartad blick. En blick förbländad av kåthet och upphetsning. Strilarna av vattnet rann över deras spända kroppar i små floder och fortsatte ner mot kakelgolvet, för att sedan så småningom rinna ner genom gallret på badhusbrunnen.

– Jag är…Ah!….J…Jag är i himmelriket, vrålade tonårsflickan på sin skorrande halländska och plötsligt kom den första orgasmen ångande genom hennes arbetande kropp. Knappt tolv sekunder senare, så drog sig hennes rövhål åt likt en strypsnara runt ”fabrikörns” grova gubbpitt och hennes klimax nådde det bakre hålet och hon kom igen. PLASK! PLASK! PLASK! Hennes genomvåta hår slängdes än hit och än dit. Det plaskade mot hennes axlar, men träffade också duschbåsets sida med dova smällar.

– Gud! Herregud! Vilka kukar ni har!!! D….Det kan…kan inte bli…Åh! Ja!….det kan in…inte bli bättre!! Det är så skönt!! D….Det är så (Flämt!) himla underbart!!

-…..(Stön!) Nu jävlar kom…kommer jag snart också, väste ”fabrikörn” i Jennys öra och greppade tag i hennes huvud mellan sina seniga labbar och grovhånglade flickan med tungan nerkört i hennes gom.

(0)

Sexnoveller